måndag, september 14, 2015

Ett år sen valet - vem vann första ronden - Tomas Ramberg semi good English translation scroll below





Ett år sen valet - vem vann första ronden


Valdagen för precis ett år sedan blev inledningen på det mest händelserika året i svensk politik på mycket länge. Budgetdramatik, extravalshot, decemberöverenskommelsen, partiledarbyten och framgångar för Sverigedemokraterna har skakat inrikespolitiken. När krutröken börjar lägga sig efter mandatperiodens första år är det inte alldeles självklart vem som är vinnare och förlorare, skriver Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.



En seger i dag kan vara en förlust i morgon. På valnatten triumferade de rödgröna. Svenska folket har röstat för förändring menade den blivande statsministern Stefan Löfven. Men ganska snart slog den obönhörliga valmatematiken igenom. De rödgrönas valframgång var försumbar. Regeringsskiftet möjliggjordes i stället av att borgerliga, framför allt moderata, väljare flytt till Sverigedemokraterna. Med rödgrönt språkbruk var det alltså paradoxalt nog en högerrörelse i väljarkåren som möjliggjorde en vänsterregering. Något som också kom att avspeglas i en svag regering.




Det unika inträffade att riksdagsmajoriteten släppte fram regeringen men sen avslog dess budget. På en skickligt upplagd medial föreställning lovade Sverigedemokraterna att fälla varje budget som inte skärper flyktingpolitiken. Kanske ännu mera unikt ledde detta inte till att oppositionen försökte avsätta regeringen. Efter hot om extraval gjorde den istället upp om att låta de rödgröna fortsätta regera.




Men den omdiskuterade decemberöverenskommelsen är i sig ett talande exempel på att vinnare och förlorare snabbt byter plats. När den slöts utropade de borgerliga partierna sig omedelbart till segrare. Principerna för överenskommelsen hade ju sedan länge lagts fast av Fredrik Reinfeldt, som fortfarande fanns kvar som partiledare bakom kulisserna när uppgörelsen slöts. Nu hade han fått igenom nästan alla punkter på sin kravlista.





Inte så konstigt att de borgerliga förhandlarna var nöjda den där ovanliga annandagen 2014.

Det gick dock inte många timmar förrän borgerliga aktivister revolterade och beskrev hela uppgörelsen som storslam för statsministern och den rödgröna regeringen. Den förra moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroths ord om att "Stefan Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns när han lurat Pelle" vann stor spridning. Inte nog med att de tvingades acceptera rödgrön politik. Till råga på allt en som förhandlats med Vänsterpartiet. Löfvens hot om extraval framstod som en lyckad politisk kupp. Revolten växte, framför allt inom Moderaterna.




Men när mandatperioden tickar vidare talar mycket för att bilden av överenskommelsen kommer att skifta tillbaka till de borgerligas fördel.


Den stora strategiska poängen med uppgörelsen är att hålla ihop ett borgerligt regeringsalternativ inför valet 2018. Den ska förpassa den innevarande mandatperioden till en rödgrön parentes. Idag talar det mesta för att det blir just så.




Skulle de borgerliga bli större än de rödgröna i valet 2018 är saken klar. De kan ta över och S-MP släpper fram både borgerlig statsminister och borgerlig ekonomisk politik. Skulle de rödgröna däremot bli större än de borgerliga är det ändå inte sannolikt att allianspartierna orkar stå fast vid överenskommelsen. Om den interna kritiken verkat hård nu, är det inget mot hur den skulle låta inför utsikten att släppa fram rödgrön skattepolitik ända fram till 2022.





Regeringen Löfven verkar därför leva på utmätt tid. S-ledarens hopp är en rörig situation efter valet 2018 där de borgerliga splittras i synen på att regera med tillåtelse av SD eller inte lyckas få SDs tillåtelse att regera och där ett eller flera allianspartier i stället tvingas till en uppgörelse med S. Ett ganska tunt halmstrå.




Invandringsfrågan är ett annat exempel på att vinnare och förlorare kan byta plats. Sverigedemokraternas valresultat och invandringsfrågans raketsnabba rörelse uppåt på den politiska dagordningen har försatt hela det politiska Sverige i invandringsfeber. Bara några veckor före valet fanns frågan inte ens med bland väljarna tio viktigaste. Nu har den tagit sig till toppen.






En efter en började partierna anpassa sig till det nya läget. Kristdemokraterna var först ut. Deras krav på att göra uppehållstillstånden tillfälliga blev stilbildande också för Folkpartiet och Moderaterna. Centern skilde sig från alliansbröderna genom att stå fast vid alliansregeringens flyktingpolitik.




Socialdemokraterna, bakbundna av koalitionen med det starkt invandringsvänliga Miljöpartiet, försökte istället lansera nya förslag för jobb, bostad och utbildning till nyanlända.







Gemensamt för alla partier är att de hissat frågan. Partistrategerna vet visserligen att detta kan gynna Sverigedemokraterna ytterligare. Men inget parti vågar ta risken att missa tåget. Alla känner vinden. Alla vill tala om det väljare och medier talar om. Sverigedemokraterna har oavbrutet fortsatt växa medan de partier som försökt vända väljarströmmen genom att byta invandringspolitik ännu inte sett något resultat av fotbytet.




Mitt i denna politiska u-sväng kommer så ett kraftigt omslag i flyktingdebatten. "Välkommen flyktingar" blev slagordet för dagen. Det är för tidigt att avgöra hur det påverkar den partipolitiska opinionen. Skulle den folkliga rörelse vi nu ser för flyktingmottagande bli till en mer beständig organisering kan det få också få en mera långsiktig opinionseffekt.





Och redan nu har det nya tonläget stökat till det för trendkänsliga partistrateger. Men den nya debatten behöver inte få något omedelbart genomslag i opinionsinstitutens partistaplar. Snarare kan den ytterligare blotta den vidgade klyfta som finns i väljarkåren i invandrings- och flyktingpolitiken.




Också i jobb- och skolpolitiken kan vinnare och förlorare byta plats. De frågor som bar fram Socialdemokraternas valkampanj och som också koalitionspartern Miljöpartiet valt att göra till sin viktigaste vid sidan av miljön. Risken är överhängande att de svenska skolresultaten fortsätter att vara svaga när valet 2018 närmar sig. Skillnaden är att nu sitter S och MP i ansvarsburen.





Allra farligast lever regeringen i jobbfrågan. Målet att nå EU:s lägsta arbetslöshet är fortfarande avlägset och ingen inklusive regeringen själv anser att det som hittills kommit ut från regeringsmaskineriet räcker för att nå målet. Arbetslösheten kan därför bli oppositionens bästa tillgång i valkampanjen 2018.





En mandatperiod går fort. För regeringen blir den här ännu kortare eftersom den efter ett år ännu inte fått igenom någon egen budget. Med tanke på att den sista budgeten som påverkar valet 2018 ska läggas hösten 2017 har den rödgröna ministären i praktiken bara två och ett halvt år på sig att slå väljarkåren med den häpnad som skulle vara nödvändig för att överleva nästa riksdagsval.





Kanske är det därför vi inte hör några champagnekorkar smälla i regeringskvarteren denna årsdag.


Tomas Ramberg - 2015-09-14 sverigesradio.se

thomas.ramberg@sverigesradio.se



_________________________________________________________



Semi good google translation:


A year ago since the election - who won the first round - Tomas Ramberg

(Sweden)

Election Day exactly a year ago was the beginning of the most eventful years in Swedish politics for a long time. Budget Drama, extravalshot, December agreement, the party leader changes and the success of the Sweden Democrats has rocked domestic politics. When the dust begins to settle after the mandate of the first year, it is not entirely clear who the winners and losers, writes echoes The political commentator Tomas Ramberg.


A victory today could be a loss tomorrow. On election night triumph the Red-Green. The Swedish people have voted for change meant the prospective Prime Minister Stephen Löfven. But pretty soon hit the rampant election mathematics through. The Red-Green 'success was negligible. The change of government was made possible instead of bourgeois, especially moderates, voters fled to Sweden Democrats. With the red-green parlance it was then, paradoxically, a right-wing movement in the electorate which enabled a government of the Left. What also came to be reflected in a weak government.


The unique thing occurred to the parliamentary majority released until the government but then rejected its budget. In a cleverly structured medial Performance promised the Sweden Democrats to trap any budget that does not tighten refugee policy. Perhaps even more unique this did not lead to that the opposition tried to dismiss the government. After threats of extra election made it up instead of letting the red-green continue to reign.


But the controversial December agreement is in itself a telling example of the winners and losers quickly change places. When it was concluded exclaimed the bourgeois parties immediately to the winner. The principles of the agreement had long since been settled by Fredrik Reinfeldt, who still remained as party leader behind the scenes when the deal was concluded. He had just been through almost all the items on their list of demands.


No wonder that the bourgeois negotiators were satisfied that rare Boxing Day 2014.


It was not many hours before the bourgeois activists revolted and described the whole settlement as a grand slam for the Prime Minister and the red-green government. The last moderate Culture Minister Lena Adelsohn Liljeroth's words about "Stefan Löfven looked as delighted as the cat Måns when he cheated Pelle" won widespread. Not only that they had to accept the red-green politics. To top it all one negotiated with the Left. Löfvens threat of extra election emerged as a successful political coup. Revolution grew, particularly in the Moderate.


But when the term of office is ticking on talks much for the image of the agreement will shift back to the right wing block advantage.


The big strategic point of the deal is to hold together a bourgeois government alternative for the elections in 2018. It will consign the current term of office to a red-green brackets. Today most of the indications that it will be just so.


Would the bourgeois be bigger than the red-green election 2018 is settled. They can take over, and S-MP unleashing both bourgeois Prime Minister and bourgeois economic policy. Should the red-green however be larger than the bourgeois, it is still unlikely that the Alliance parties dryers abide by the agreement. If the internal criticism worked hard now, it's nothing compared to how it would let the prospect of releasing the red-green tax policies until the 2022nd


Löfven cabinet would therefore seem to live on foreclosed time. S leader's hope is a messy situation after the elections in 2018 in which the bourgeois splinter in the view of that rule with the permission of SD or did not manage to get SDs permission to reign, and where one or more of the Alliance parties rather than be forced into a showdown with S. A rather thin straw.


The immigration issue is another example of the winner and the losers can be switched. Sweden Democrats election results and immigration question rocket fast moving up the political agenda has put the entire political Sweden in immigration fever. Just a few weeks before the election was the issue not even among voters ten. Now it has risen to the forefront.


One by one they began to parties to adapt to the new situation. The Christian Democrats were the first. Their requirement to make temporary residence permits were seminal also for the Liberal Party and the Conservatives. The Centre differed from alliance Brothers by to stand by the Alliance Government's refugee policy.


The Social Democrats, pinioned by the coalition with the strong immigration friendly Green Party, tried instead to launch new proposals for jobs, housing and education to new arrivals.


Common to all parties is that they have raised the issue. Party Strategists know indeed that this can benefit the Sweden Democrats further. But no party dares to take the risk of missing the train. All feel the wind. Everyone wants to talk about the voters and the media are talking about. The Sweden Democrats have steadily continued to grow while the parties tried to turn the selector stream by changing immigration policies have not yet seen any results of fotbytet.


Amid this political U-turn comes as a major shift in the refugee debate. "Welcome refugees" became the slogan for the day. It is too early to determine how it affects the party political opinion. Would the popular movement we now see for refugees to become a more permanent organization, it can get also get a more long-term public opinion effect.


And now it has new tone messed problems for trend-conscious party strategists. But the new debate need not have any immediate impact on opinionsinstitutens party bars. Rather, it further expose the widening gap that exists in the electorate in immigration and refugee policy.


Also in the job and school policies can be winners and losers change places. The issues that brought the Social Democrats' election campaign and also the coalition saving tern Green Party has chosen to make his most important at the side of the environment. The inherent risk is that the Swedish educational attainment continues to be weak when election 2018 approaches. The difference is that now sits S and MP in the responsibility of the cage.


Most dangerous liver Government in the job issue. The goal to reach the EU's lowest unemployment remain distant and no one, including the government itself believes that what has so far come out of the government machinery is enough to reach the goal. Unemployment may therefore become the opposition's best asset in the election campaign 2018th


A term ends soon. For the government gets this even shorter because after a year has not yet been through its own budget. Given that the last budget that affect elections in 2018 should be added in autumn 2017, the red-green government of practice, just two and a half years in which to turn the electorate with amazement that would be necessary to survive the next election.


Perhaps that is why we do not hear the champagne corks popping in the government quarter this anniversary.


Tomas Ramberg - 2015-09-14

thomas.ramberg@sverigesradio.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar