Hur mycket hem behöver en människa? -
frågade en gång författaren Jean Améry. Jean Améry föddes i Wien som Hans Mayer, men efter att ha överlevt Auschwitz bytte han namn eftersom han inte längre ansåg sig höra hemma i det tyska språket och den tyska kulturen, än mindre i Tyskland eller sin barndoms Österrike.
Det annars mycket tyska ord för hem som Améry använder i sin fråga är "Heimat".
"Wieviel Heimat braucht der Mensch?" frågar han.
Och tillägger genast: ”Heimat är barndomens och ungdomens landskap. Den som förlorat sitt Heimat förblir en förlorare.”
Så hur mycket hem behöver en människa?
”Desto mer, ju mindre hon kan ta med sig av det”, svarar Améry.
Jag tror att människor som förlorat sitt hem genom att tvingas fly eller gå i exil alltsomoftast kan bygga sig ett nytt hem någon annanstans, om inte för sig så för sina barn, men jag tror som Améry att det förutsätter att de kan ta något av sitt Heimat med sig, åtminstone minnet av det, och jag delar till fullo hans respekt för hemlöshetens helvete.
Att vara hemlös i Amérys bemärkelse är just att sakna fast mark under fötterna. Det är att sakna en plats där man kan göra sig förstådd utan att behöva säga särskilt mycket och bli sedd utan att ständigt behöva göra sig synlig. Det är att sakna ett sammanhang där det betyder något vem man är och vad man gör, oavsett vem man är och vad man gör.
I den bemärkelsen kan vi mycket väl bli hemlösa utan att röra oss ur fläcken och i den bemärkelsen kan hemlösheten mycket väl bli det spöke som härnäst hemsöker Europa."
Göran Rosenberg 2015-09-15 läst vid Riksmötets öppnande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar